Kategori: ギャラリー

ingen lever、Jag håller på att städa upp mina föräldrars rum hemma。inte bortskaffande、bara städa。Född 1924、Min far, som var för energisk, hade redan gått bort på grund av en plötslig subarachnoidal blödning.。Även om min mamma, som föddes första året i Showa (mindre än en vecka), gick bort så här、lätt att kassera。

för det finns inget av värde。Det finns så många saker、Även om det inte ens finns en plats att stå (särskilt för att jag inte bor där)、hobbyer eller、Det finns inget som håller fast vid livsstilen。無芸・無趣味。Bara diverse kläder svämmar över。på de kläderna、Jag kan inte hitta någon speciell uppmärksamhet på färg osv.。precis vad du behöver、endast kvantitet。Jag kan inte hitta någon annan mening än att förbränna allt。

Om du säger "Jag har precis levt"、Jag tycker det är för grymt、något sådant。Visst beror det på tiderna。gå ut i krig、Låt oss barn födda i Showa-tiden äta、mata sina egna föräldrar som är födda i Meiji、Ta hand om många bröder och till och med deras familjer、Utmattning av min kropp, tid, pengar och själ、Dessutom även om jag blev tillsagd att ha en hobby、Jag tror inte att jag hade råd med det。om、Även om du har "extra" hobbyer、I kampen för att övertyga omgivningen、skulle kräva mer energi。Att söka det i nivå med modern tid、för grym mot dem。kortfattat、Nu är det dags att bli rik、Jag säger det。

Pappa är en gymnasieelev i grundskolan、Min mamma tog bara examen från grundskolan (då en nationell skola)、Även i ljuset av dagens sunt förnuft var ingen av dem ett "dumt par"。speciellt min mamma、Om jag hade råd med min familj skulle jag ha en brinnande önskan att lära、Tankar på att jag ville plugga mer、Polo polo och droppar föll på mig som barn (tror jag)。

Och ändå、"Vad lever du för?" "Hur tänker du om dig själv?"、Som en ytlig student "ifrågasatte" jag mina föräldrar。Det är inte en fråga om föräldrar、på grund av min egen okunskap om historia、Det var bara ett skoningslöst "fingerskott"。varför deras liv、Har det blivit en "trasa som du inte har något emot att slänga" framför dig?、På den tiden, snarare än att vara oskyldig、utan sådan fantasi、jag tänkte ingenting。när jag dör、hur min son ser på mitt sätt att leva。min son är inte dum som jag、jag på något sätt med mina föräldrar、detsamma trots allt、Jag känner att jag kommer att sluta som en oprofessionell och hobbylös person。

「〇〇の家の人」という言い方がある。下北ではイエではなく、エとなる。

〇〇には、屋号が入ることもあるし、世帯主（昔なら家長か）やその妻の名前のこともあり、子どもどうしなら多くは子どもの名前になる。「タロウちゃんち」的言い方は、下北でも同じ。precis、それが時々年代を越えても使われてしまうのが、ちょっと変わっている。マユミエ=マユミさんちはよく知っていたが、「真由美」さんが誰なのか、当時も分からなかったが、そのときから50年以上経った今でもそう呼ばれているのは驚きである。ほぼ、屋号化してしまっている。

家を人の名前で呼ぶのは、同姓の家が多いから。私の生まれた集落（150世帯ほど）では、ほぼ半分ずつが相内（あいない）と坂本。隣の集落（400世帯ほど）では伊勢田が4割、東田が3割くらい。こうなると苗字では区別できないから、人の名前で呼ぶ必要が生まれる。

多吉の家なら、タキチノイエ→タギジェという風に音便、方言化。母の父は相内長五郎だから、一家はチョウゴロウノイエ→チョゴロイエ→チョゴレと呼ばれていた。母は「チョゴレの長女」と呼ばれ、家族以外の誰も本名など呼ばない。チョゴレは地元ではダントツの漁師で、母はチョゴレの一員であることに大きな誇りを持っていた。

家族、親類をマキというが、性格や趣味など似た者もマキといい、私は直接チョゴレではなかったが、どこか漁師の気風があると思われたらしく、「チョゴレのマキ」であり、母も少しはそれを喜んでいた風であった。