絵画教室の人々-3

「Floating man」(part) 2015
「Floating man」(part) 2015

*Har inget att göra med riktiga individer。Det är en fiktiv historia。

När jag ritar i denna ålder、Människor som säger: "Jag är nöjd med att ha en bra hobby" och "Är det inte slöseri med pengar nu?" Det förklaras inte direkt、Det finns människor som känner så.。säkert。Jag tänker ibland på det så någonstans i mitt sinne。

Jag är också en god ålder、Jag vet inte ens om jag kan rita det under de kommande tio åren、Det är tydligt att det inte spelar någon roll eftersom jag ritade det。Barnen säger inte heller högt、Om min färgkostnad skulle hjälpa min fru att äta något läckert, skulle det vara bättre att använda pengar.、Tydligen tror han det。Jag är säker på att den gamle mannen börjar bli uttråkad och tror att han bara tänker på kvällens drycker och bilderna.、Barns tankar har varit för länge sedan。Men、Jag vågar inte slåss。Det är ensamt。

I denna ålder、Jag ville också studera lite konst。Om du tänker på det、Jag har bara sett och ritade bilder baserade på mina egna sinnen och gillar och ogillar inte、Jag förstår inte bilder för alltid、Jag undviker målningar jag hatar eftersom jag bara hatar dem.。Men det är det、Jag tror att upplevelsen jag har haft hittills är ett slöseri、Jag känner att den inte är klar。åtminstone、Jag tror att det finns några bilder som du inte bara borde säga baserat på dina gillar och ogillar.。Jag gör det vagt men、Det är en viss klass、Något hänsynslöst som en höghoppbar。Jag vill se det。

Världen är bred。Vissa människor är över 90 år gamla och har barn som vill förvandla sina barn till konstnärer.、90Det finns människor som har gått så långt för att gå på Art College.。Och jag tog examen med ledaren、Jag kommer inte att kunna bo på universitetet och vara i stånd att träna ...。Om du säger att det inte är normalt är det inte normalt、Kanske är det "konstvärlden"。Jag är också i den världen、Jag vill bygga min egen grav där, oavsett var jag är.。

Ibland tänker du så någonstans i ditt sinne。

 

 

絵画教室の人々−1

ウィリアム・ブレイク 憐れみ 水彩
ウィリアム・ブレイク 憐れみ 水彩

*Detta är en fiktiv historia。Det har inget att göra med riktiga människor。誰かに似ていても怒らないで

私は絵が好きです子どもの頃は「上手ね」とかおだてられて褒められたさに一生懸命描いたのが懐かしい学校の先生が校外展に出してくれて賞状なんかもたくさん貰ったのに学年が上になるとなんだか絵を描いているだけで周囲から白い目を感じるようになった本とノートを開いているだけで親が喜ぶのが分かるようになっていつの間にか絵を描かなくなっちゃった…そして絵のことを忘れてしまっていた

ン十年経ってふと思ったんだ「お前はわがままな子だ」とか親類にも言われそんな気もして肩を細くしてたけど本当はわがままどころかやりたいことを我慢して生きてきたのかも知れないなあって私っていつも気がつくのが人より遅いんです

ゲージュツの道は険しく遠い(らしい)その長〜い道程から見れば先生も私たちも大した違いはないだろうが隣の席にちょっと先生が筆を入れると急になんだかよく見えてしまうもう先生の絵に洗脳されちゃっているのかなベテランはその辺がわかってらっしゃるのか「先生これちょっと良いでしょう?」と挑戦的に見せる本当に満足しているのか「手出し無用」とバリアを張っているのかは新人では窺い知れぬ奥深さ

私などこうはいかぬ先生の顔を見るなりなぜか謝ってしまう「済みません全然思うように描けなくって」思う通りに描ければ教室になど通わないと頭の中とまるっきり正反対のことを口が勝手に喋ってしまう自分の口ながらコントロールできず口の代わりに手が勝手に絵を描いてくれれば嬉しいのだがどうも自分の手は筆(と包丁と掃除機アンド洗濯機)に触るのは遺伝的に苦手らしいのだそれは私のせいではない

 

 

「ばか!」

飛ぶ男 P20 2013
飛ぶ男 P20 2013

上手にボタンをかけることができない男の子が1人

その子より幼い子でもちゃんとできたからそれは男の子が幼すぎたからではない

男の子は初めて自分でかけたボタンをかけ違った大人のしぐさを正確に真似たつもりだったがそして十分に動作を呑み込んでからボタンをかけてみたのだったがボタンとボタンの穴はひとつずつずれていた

彼は急いで全てのボタンをはずしやり直したしかし再びボタンはひとつずつずれた彼は意地になり何度もかけなおしたがその度にボタンは意地悪くずれるのだった

Obehaglig、実は何度かきちんと合ったこともある。Men、彼は偶然にできたことに納得がいかず必ずぴったり合うための「秘密」を知ろうとした

それは彼にとって大変な難問であったどうして他の子はいつもちゃんとできるのだろう(彼にはそう思われた)と思ったがその子に直接「どうやるの?」と聞くことはなかった

「こうやるんだよ」と自慢げにやって見せられるだけでは秘密は明かされないと彼は考えた自分ができることと人に説明できることとは別だと彼は本能的に悟っていた。dessutom、そんなすごい秘密を簡単に教えてくれるはずはないと大人っぽく先回りして考えていた

やがて男の子は指から血を流しながらすべてのボタンを引きちぎり地面に投げつけて何度も何度も踏みつけたボタンのせいではないと解ってはいたが

1人の女の子がそれを見ていた

その子はいつも自分でちゃんとボタンがかけられたがなぜ自分がうまくできるのかなど考えたことも無いそんなの彼女にとって当たり前のことにすぎなかったから

女の子には男の子が異様なほどボタン遊びに熱中しているように見えたそして彼がついにボタンを踏みつけた時まるで自分が踏みつけられたように感じて思わず叫んでしまった

「ばか!」                                2013/8/1