Kategori: 社会

Jag använde det inte till själva nyårskortet.、Jag har precis provat designen。Det präglade hagoita-motivet är、Något som jag fått genom någon av en slump.。Det är känt som en av de traditionella kulturerna i Kasukabe City, Saitama Prefecture.。Jag vet inte namnet på tillverkaren、Jag försökte rita den i akvarell för att likna den äkta varan så mycket som möjligt.。

Det som förvånade mig när jag ritade det var konstnärens teckningsförmåga.。Jag tror inte att produkterna i sig är handmålade en efter en.、Åtminstone den första bilden, inklusive kompositionen、Det måste ha ritats av någon。

Oshie hagoita tillverkas genom att klistra in tyg etc. i tre dimensioner.、Ansiktet, fingrarna etc. ritas på en plan yta (något som liknar en tjock styrenskiva).。Skuggorna ger den en tredimensionell effekt.。I linje med traditionell design、Överraskande (och det är oförskämt att säga det) känslig och skarp、och korrekt。
Graderingen av skuggning är också försiktig.。Även om den är bekant är den inte grov.。Kvaliteten på turistsouvenirerna skiljer sig mycket från den på andra turistsouvenirer.。Det är sant att detta är en traditionell kultur, men samtidigt、Jag kände en känsla av stolthet över att det bara var en enda målning.。Jag hade turen att få möjligheten att testa att rita den.。

På en battledore、Om man räknar från den som odlar träd、Det måste vara ett ansenligt antal hantverkare inblandade.。För att alla dessa människor (inklusive deras familjer) ska leva、Hagoita är dyrt och måste sälja som smör.、Jag tror。Med tanke på verkligheten i efterfrågan på hagoita,、Jag tror att gå i konkurs (har jag hört) är ett oundvikligt val.、Även i en så liten del、Genomsyrad av hantverkarnas engagemang och förmåga。Det var ett nytt år med en liten touch av traditionell kultur.。

日本はドイツとともに世界で最初に「資本主義を卒業する」国になる（可能性がある）、と予測する学者たちがいる。経済学説で有名なケインズが、すでに1930年に、資本主義は一つの過渡期であり、やがては経済成長のない社会、すべてのインフラが整い、豊かではあるが利益主義ではない、お金に大きな意味のない社会になる、と予測しているのだそうだ。経済学者の水野和夫氏の談をラジオで聴いた。

氏によると、現在のところそれに当てはまりそうな国は日本とドイツだけらしい。Det betyder、日本はアメリカ経済の尻ばかり追いかけているのではなく、自ら新しいビジョンを構築していかなくてはならないということになる。

水野氏は、そういう社会での3つのビジョン？を挙げていた。①近い ②ゆっくり ③寛容　の3つ。①近い、というのは少しわかりにくいが、要するに資本主義社会では「より遠くまで、より早く、よりたくさん」が価値観であり、そのための「競争」が前提だったが、資本主義卒業後の社会では、「身近なところで、långsamt、優しく生きる」ことが柱になる、ということのようだ。

それはまさに現代のアーティストの生き方そのものではないか。資本主義の社会ではアーティストは生きにくい（帝国主義、独裁体制では論外）。かつては（あるいは今も）アーティスト＝貧乏が、世の常識だった。きわめて少しずつではあるが、アートの価値観が増しつつあると感じられるようになってきたのは、そういう社会が次第に現実化してきたことの証かもしれない。
　資本主義の一つの断末魔、それが今やあらゆるところで起き、それらが繋がり始めているのが、戦争というかたちなのだろうか。「核戦争でリセット」なんてのは痛ましすぎる。