こども作り大学?

「こども作り大学」の看板を大学の建築学科棟で見た一瞬「えっ?」という感じ少子化でいよいよ建築学科でも受精や妊娠障害の研究でも始めるのか?目をこすってよく読めば「こどももの作り大学」紛らわしい看板にちょっと驚いたぞ

これが生涯学習講座の替わりにやりたいことの一つらしい目的はともかく方法論や先の展望も無いまま見切り発車して赤字増産の責任を下へ下へと垂れ流すいつものパターンでスタートするようだ一種の子供囲い込みを画策している訳だがそんならいっそ本当に「こども作り大学」からスタートした方が確実かも知れない

入学時の18歳までの学力の差に比べると、18歳からの可能性の方がはるかに大きいと思うしかし日本では18歳の学力差である意味では一生取り返せない差に分けられてしまう会社も一度辞めるとすぐに社会の底辺に落ちてしまい滅多なことではそこから這いあがれない日本社会「諦めずに何度もチャレンジ」と学校でも社会でも掛け声だけは大きいが本気になってそれを可能にするシステム・政策を作ろうなどとはしていない切り捨てるだけただ単にコストとしてしか人を見ない人がどれだけの力を持っているかについて想像力を失ってしまったかのようだ

そんなわけで三流大学になるとそのレッテルを嫌って学生が来たがらない定員を満たせない大学は必死に学生をかき集めるいつのまにか学生一人が「個性」や「可能性」ではなく「授業料」そのものに見えてきても不思議はない

学生が授業料にしか見えないような大学ならさっさと退学し一冊のスケッチブックを持って世界を見学して回る方がよほど有効な「授業料」になるかもしれない「こどももの作り大学」で小学生時分から将来この大学に親しみを持つように刷り込みをするなどなんて浅はかで馬鹿馬鹿しく情けない発想だろう文科省による近年の理科系科目へのこどもの誘導策も同じ次元の発想だこどもは大人ほど馬鹿ではないことを知らない国は亡ぶしか道はない  2011/10/23

 

 

 

 

 

 

 

Modern art American

Astronaut F4 2011

モダンアート・アメリカン展を国立新美術館で観たヨーロッパ直輸入の時代から次第にアメリカの風土性が強くなりやがてヨーロッパとは違う独自の道を歩み始めそこに自信を持つに至るプロセスを分かりやすく並べてある

ジョージア・オキーフという女性画家(写真家アルフレッド・スティーグリッツの妻でもあった)大画面に蘭などの花の一部分だけを特にクローズアップして女性性器かと一瞬見紛う表現などで知られているその写真的な手法など一流の写真家であるだけでなく現代美術の隠れた天才ディレクターでもあったスティーグリッツのアイデア戦略そしてオキーフの感性を見抜く目を抜きにしては語れない(はず)

そのオキーフの作品が3点ほど出ているどれもあまり大きくないがそのうちの20号ばかりの一枚の枯れ葉を描いた作品に特に魅かれた前面に一枚の大きな白っぽい葉その後ろに赤茶けたもう一枚の葉が重なっているさらにその後ろの葉と全体で3枚の葉っぱを描いているだけだ前面の白い葉の一部にそれが枯れ葉である証拠の乾いた亀裂が入っているのがこの絵の核だと思う背景も白色彩は主に白と茶色の葉それに背景の白だけの単純さでモダンアートの旗手の一人としてはむしろ地味な絵だ

多分実際にきれいな色の葉っぱだったのだろう何となく拾い上げて手に乗せて見た普通ならそのあと捨ててしまうか描こうとして持ちかえっても結局描かずに捨ててしまう。Men、そこに長い一本の亀裂がオキーフの目を捕えた何かが閃いてそれが絵になった葉も大事だがこの亀裂が絵の核だというのはそういう意味であるもちろんこれは私の勝手な空想に過ぎないけれど絵というのは往々にそうやって生まれてくるものだからだ

エドワード・ホッパーの絵にも魅かれる男が座っている何でもない光景だしその前にもその後にもたくさんの男も女も座っているのを見ていた筈なのにその時その場所での男がホッパーに突然の閃きをもたらしたのだその男をあえてモデルに雇ったとしても描く気持になったかどうか(制作にあたってモデルを使ったかどうかは関係無い)

クリフォード・スティルこれら世代は異なるがアメリカの絵画はモダン時代の最先端というイメージが強く日本人が真似るとことさら新奇激しさけばけばしさなどを強調するが実際に見ると案外に地味なのであるその発想も自分自身に発していてむしろ謙虚で素朴というモダンアートのイメージと矛盾した言葉さえ浮かぶ日本人はアメリカ絵画の本質をどこかで見誤っているのではないだろうか絵画の本質はレオナルドの時代でも現代でも変わっていないような気がする日本でもアメリカでもそういう大事なことを教えてくれる展覧会かも知れない 2011/10/16

 

長期戦を楽しめるかも知れない

カラスウリ F4 水彩 2011

Jag åkte till sjukhuset där min pappa lades in för första gången på två månader.、Jag gick bara i 3 dagar。

Mitt första intryck var att han var en annan person som liknade min pappa mycket.。För två månader sedan hade jag ett bandage på huvudet.、Mina ögon är också svullna、Jag förstod nästan inte vad du sa.、Ändå var han en "sjuk pappa".。Den här gången var det inga bandage eller svullna ögon.、Personen framför mig är inte min pappa.、som ett skal、Mer som en apa än en människa、Det är en annan person。Han tittade bort och verkade vara lite intresserad av mitt ansikte.。

2:a dagen。hjälpa min pappa med lunch。Min pappa kan inte använda sina händer eller armar bra.、Det tar en timme till en och en halv timme för lunch.。Jag bad om hjälp med det också.。Nästan omöjligt att äta ensam。Även om du stoppar den i munnen、Det är inte ens lätt att svälja。tala med、uppmuntran、Låt mig bära disken själv tills jag nästan tappar dem.、hålla en sked、Låt dem göra det på egen hand så mycket som möjligt。Så småningom blev jag mer och mer ambitiös.、Jag försöker byta servisen även om jag inte kan få den till munnen.、Försöker centrera innehållet ordentligt.、Jag började försöka skrapa de saker jag inte ville äta från min tallrik.。

Även om min röst nästan är borta,、försök så gott man kan、Jag började prata med många ord.。Det är en liten röst som du inte kan höra om du inte placerar örat nära munnen.、Så småningom började jag sätta ihop några meningsfulla ord.、När jag höll med honom började han prata mer och mer.。Jag känner att jag äntligen har återvänt från apvärlden till människovärlden.。Seriös och hårt arbetande typ、Jag började känna min fars personlighet.。

När jag ger dig min favorittidning、försök att läsa。Jag är fortfarande inte säker på om jag kan läsa eller inte.、Ögat verkar följa artiklarna efter varandra.。Sättet han ibland tar tillbaka tidningen på är verkligen imponerande.。Kanske löser sig något、Från det här ögonblicket började jag få hopp.。När jag skrek innehållet i artikeln i hans öra (det verkar som om han inte kunde höra längre)、Jag nickar när jag förstår (men jag känner att de flesta inte gör det)。Ändå nickar jag inte bara med mekaniskt.、Jag är säker på att jag nickar med huvudet som ett resultat av ett eko någonstans i min hjärna.。Det jag inte förstår är、För om du inte förstår viskar du。

Var beredd på en lång kamp mot hjärnsjukdomar.。Och ännu mer om du är äldre。Jag har inte längre fysisk styrka。ändå、Jag var övertygad om att min pappa skulle komma tillbaka till oss.。Det verkade som om jag inte ville äta lunch den tredje dagen.、När jag frågade: "Är det inte gott?"、Jag svarade direkt: "Det smakar illa!" som för att kasta bort den.。Jag hör det inte bra, men、"Konsistensen är också、Det smakar inte heller bra,'' förstod jag.。all geléliknande mat、För min far, som har ätit förstklassig skaldjur dagligen, finns det inget sätt att det skulle vara gott.。jag skrattade。det var igår。  2011/10/11